Nu måste jag typ slagga. Depressionen börjar ta över och jag är för fattig för att supa bort den (plus att jag jobbar imorn). 
Samma sak hela tiden, inget i mitt liv har ändrats under dem sista åren och även om jag har tvekat om hösten börjar jag känna mig mer och mer säker, jag måste härifrån, jag måste komma iväg från mina jävla rutiner. 
Det är helg, men för mig känns det som vilken vardag som helst, vilket inte hjälper och det ända jag vill göra är att sova, sova tills jag kommer till nästa steg, tills jag kommer vidare från denna rutt.